Sorry, this is only in swedish. 8D
Nu har jag i alla fall fått ändan ur vagnen och laddat upp bilderna, även om det tog ett år att ladda upp de från Hallandsåsen. I vilket fall som helst, vi börjar bakifrån!
Hallandsleden, 2010:
Hallandsleden, 2010:
Har jag nämnt hur vackert vädret var den första dagen? Det pissregnade och åskade. Men Sanna och Johan var glada ändå! =D
Precis vid starten! På precis samma ställe som jag och Sanna slutade året innan.
Och nu vidare till vandringen 2009! (Fortfarande i omvänd ordning då jag är för lat för att ändra på det):
Chili con Carne har aldrig smakat så bra innan. När vi satt och åt körde det dock förbi en helvetes massa motorcyklar.
Fantastiskt charmigt liten nedgången gård. <3>
Vi försökte tända grillen på det traditionella viset, men till slut tappade vi tålamodet och använde T-sprit. 8D (Försök för helvete aldrig göra det här själva, det är en dålig idé. Och det skulle ni förstå om ni såg den meterhöga eldpelaren som uppstod. Tyvärr saknas bildbevis. Men RÖR INTE T-SPRITEN!)
En stor bit av vandringen gick genom ett träsk. Vi gick givetvis vilse i ett sådant också! (Dock inte just detta träsk.)
När den här bilden togs var jag glad och ovetande om hur mycket blod svett och tårar som skulle krävas. 8D (Skojar.) Men jag undrade redan en smula vad jag gett mig in på. Men eftersom vi redan sett bilderna för efterföljande år vet vi förstås att det hela gav mersmak.
Sanna i bilen på väg till Hallandsåsen:
Slutsats:
1: Att vandra ger en kick. Det är inte precis roligt med muskelvärk och 15-kilos-ryggsäckar, men känslan när man väl nått vindskyddet är obetalbar.
2: Det är tradition att äta ärtsoppa, chili con carne och grilla korv och marshmallows.
3: Det är tradition att gå vilse åtminstone en gång per vandring. Helst i ett träsk.
4: Om Sanna inte är i Costa Rica vid det laget kommer jag definitivt att följa med nästa år också. 8D
1: Att vandra ger en kick. Det är inte precis roligt med muskelvärk och 15-kilos-ryggsäckar, men känslan när man väl nått vindskyddet är obetalbar.
2: Det är tradition att äta ärtsoppa, chili con carne och grilla korv och marshmallows.
3: Det är tradition att gå vilse åtminstone en gång per vandring. Helst i ett träsk.
4: Om Sanna inte är i Costa Rica vid det laget kommer jag definitivt att följa med nästa år också. 8D
Självklart blir det vandring nästa år också! :-D
SvaraRaderaHar kollat på bilderna igen, de är verkligen jättesnygga. Tycker bäst om den där jag går på grusvägen som svänger ut i ett solbelyst landskap, den är så snyggt komponerad och balanserad (förutom min sovsäck som hänger snett). Får lust att skriva en bok om vandring och ha den på omslaget! Och gå igen, givetvis :-D
SvaraRaderaTackar!
SvaraRadera...
...
GÖR'T! Vad väntar du på? XD
Ser redan fram emot nästa gång.